Lyssnade idag på radio hur pengarna för effektiv - men dyr - MS medicin var slut på ett sjukhus. Säkerligen riktigt.
Det som var lite underligt var att det faktiskt borde finnas pengar. Men, i en "annan plånbok". Systemtänkande och intressent-analys skulle behövas.
En politiker berättade att det var tänkt att de besparingar som man fick genom att hålla MS borta skulle kunna flyttas så att medicin kunde bekostas. Om personen får sin medicin så blir det inga följdsjukdomar. Inget handikapp. Och därmed sparas det ju massor av pengar på någon annan klinik, sjukhus eller vårdcentral.
Pengarna för medicinen tas ur ena facket i en plånbok. Och besparingarna görs i ett annat fack. Hur kopplas dessa ihop?
Att en enskild läkare ska kunna få medel att flytta omkring är inte rimligt. Större grepp krävs!
Om personen får sin medicin så kanske han kan jobba och skapa nya skatteintäkter. Och dessutom inte behöva bidrag.
Jag vet inte vilka belopp eller hur följderna ser ut av MS, men jag är säker på att vår hälsovård och politiker skulle kunna klura ut det. Men, det krävs ett systemtänkande och se på "ekonomin" i vidare perspektiv.
Det är ju möjligt att det visar sig att medicinen är BILLIG jämfört med vad följderna blir av att inte medicinera!
Här en liten model i ämnet. Om vi ger medicin til MS-sjuka så motverkar vi sjukdomen och personen kan jobba. Och därmed ge skatteintäkter. Dessutom så blir det inga - eller färre - sjukbesök hos någon annan vårdgivare. Och inga framtida bestående handikapp. Och därmed sparar vi massor av offentliga medel.
Undrar hur "dyr" medicinen egentligen är....
En kanske viktigare sak är ju också att vi pratar om livskvalitet! Och att ge alla den vård de behöver. Har vi råd att inte använda den dyra medicinen? Och ska verkligen medicin kunna ta slut - av pengamässiga skäl?
Lyft blicken och se en större bit!
No comments:
Post a Comment